Så lång tid
Kategori: Sofie skriver
Det har gått så lång tid nu sedan mamma dog. Ändå kan jag komma på mig själv med att rabbla hennes telefonnummer i huvudet. Kanske är det en av sakerna jag vill hålla fast vid för att inte glömma henne. Det är något konkret som jag kan tänka på för att göra henne levande igen. Hon har haft ett telefonnummer som jag har kunnat ringa.
Jag önskar så ofta att jag hade sparat mer saker. Sparat våra sms vi hade skickat till varandra. Jag önskar att jag hade tagit fler bilder och att vi hade sparat fler kläder som var hennes.
Något jag också önskar är att det hade funnits mer tid till den här bloggen. Småbarnsåren har kommit ifatt mig och jag försöker jonglera ett heltidsjobb, småbarn, familj och vänner. Det är viktigt för mig att spendera kvalitetstid med mina nära och kära för jag vet hur värdefull vår tid är. Vi måste vara rädda om varandra.
Jag är så tacksam och glad för att det finns eldsjälar som jobbar med vård på olika sätt på heltid. De som jobbar för att de sjuka ska må bättre, och för att deras anhöriga ska få bättre stöd och hjälp. En av dessa hjältar är Maria som jag nästan dagligen blir så imponerad av. Hon kämpar på så många håll för att den psykiska ohälsan ska pratas mer om - och framförallt utbildar hon andra i hur vi kan bemöta den psykiska ohälsan och allt vad det innebär. Ett sånt viktigt jobb hon gör!
Så tack Maria och alla ni andra som jobbar hårt med att lyfta dessa frågor!
Jag kan bidra med ett inlägg då och då och hoppas att bloggens tidigare inlägg kan spridas till de som tyvärr behöver det.
Det blev ett väldigt spretigt inlägg men så blir det ibland. Jag ville så gärna skriva något och det var detta som fanns i tankarna.
