Självmordets barn

Att leva kvar utan svar

En sommarnatt

Kategori: Sofie skriver

 
För det mesta är sommarnätterna underbara. De är ljusa, varma och vi har fått de där extra timmarna vi så ofta så gärna vill ha. De där timmarna som vi vanligtvis längtar efter så att vi äntligen kan göra alla de där måstena som vi tänkt på i flera månader. Eller så använder vi de till att njuta och ta in känslan av lycka, värme, semester och annat härligt som ofta förknippas med de där sommarnätterna.
 
Idag kan jag verkligen njuta av de där långa sommarnätterna, men så har det inte alltid varit. Jag minns kvällar då jag dövade ångesten med några extra glas vin. Jag minns när jag viftade bort minnena genom att dansa en låt till ute på krogen. Klumpen i magen tryckte jag bort genom att trycka mig extra nära i en tryckare. Tårarna som trängde genom ögonlocken rann åt sidan när jag halvsprang hem istället för att ta en taxi.
 
För de flesta så är sommarnätterna sådär underbara som filmerna ofta ger sken av, men för 1 barn idag så har världen gått sönder. Imorgon är det ytterligare ett barn som mister sin trygghet i livet och dagen efter det sker det igen.
 
Jag ska erkänna att jag ibland glömmer bort vad jag har varit med om. Tiden har sin gång och jag njuter för det mesta av kvällarna så som vanliga människor gör. Men så kommer de där dagarna när minnena hittar fram och då minns jag barnen. Då minns jag mig.
 
Till dig som har mist någon: Du kommer njuta av sommarkvällarna igen. Du kommer skratta. Du kommer känna lycka och du kommer känna trygghet och kärlek igen svämma genom kroppen. Det är jag ett levande bevis för.
Du kommer också minnas. Både personen du har mist men även dina känslor. De bleknar med tiden men de kommer alltid finnas där. De kommer bli ett med dig och du kommer lära dig att leva med alla känslor och alla minnen, sida vid sida med de nya minnena som du skapar.