BRIS Stödhelger
Kategori: Hjälp och stöd, Sofie skriver
När mamma dog kommer jag inte ihåg att jag till en början inte fick reda på så mycket om stödgrupper, samtalsgrupper eller annat för oss som efterlevande barn till en förälder som dött i självmord. Efter ett tag hörde jag talas om SPES (som jag kommer skriva mer om framöver) men det var först 3 år efter dödsfallet som jag faktiskt kom iväg till en samtalsgrupp. Det var en grupp som kallades Vi Som Mist och där kunde ungdomar som mist någon genom självmord samlas och samtala.
Gruppen var underbar och jag träffade en av mina närmsta vänner där. Vi var ett par ungdomar med olika bakgrund och vi hade mist både föräldrar, syskon och vänner. Varje vecka hade olika teman som vi utgick ifrån, men det var okej att prata om vad som helst, och det var okej att både skratta och gråta.
Idag kommer jag tyvärr inte ihåg vart jag fick informationen ifrån, men jag tror mig minnas att det var en annons i tidningen. (detta var år 2005 så sociala medier var långt ifrån så stort som det är idag).
Det betydde massor för mig att gå i en samtalsgrupp med andra ungdomar som varit med om samma sak som jag själv, så när jag såg att BRIS anordnade stödhelger för ungdomar som mist föräldrar i självmord så jublade jag inombords. Inte över det faktum att helgerna ens behöver finnas - men för att det betyder så mycket att få träffa andra som känt samma smärta, ställt sig själv samma frågor och som möts av samma skuld och skam-känslor som en själv.
Gruppen var underbar och jag träffade en av mina närmsta vänner där. Vi var ett par ungdomar med olika bakgrund och vi hade mist både föräldrar, syskon och vänner. Varje vecka hade olika teman som vi utgick ifrån, men det var okej att prata om vad som helst, och det var okej att både skratta och gråta.
Idag kommer jag tyvärr inte ihåg vart jag fick informationen ifrån, men jag tror mig minnas att det var en annons i tidningen. (detta var år 2005 så sociala medier var långt ifrån så stort som det är idag).
Det betydde massor för mig att gå i en samtalsgrupp med andra ungdomar som varit med om samma sak som jag själv, så när jag såg att BRIS anordnade stödhelger för ungdomar som mist föräldrar i självmord så jublade jag inombords. Inte över det faktum att helgerna ens behöver finnas - men för att det betyder så mycket att få träffa andra som känt samma smärta, ställt sig själv samma frågor och som möts av samma skuld och skam-känslor som en själv.
https://www.bris.se/om-bris/vart-arbete/bris-stodverksamhet/gruppstod/bris-stodhelger-for-familjer-dar-mamma-eller-pappa-tagit-sitt-liv/
