När sorgen, ensamheten, utanförskapet eller frågorna blir för stora kan barn utveckla psykisk ohälsa. Det finns många föreställningar och missförstånd omkring psykisk ohälsa och många känner sig rädda för att se och tala om det. Som vuxen och anhörig till barn som mist en förälder genom suicid är det särskilt viktigt att vara uppmärksam och kunna tala om psykisk ohälsa.

 

En sak som kan belasta barnet är ångest och överdriven ängslan. Ångest är ju psykets sätt att hantera situationer som är skrämmande och ovana. Att förlora sin förälder genom självmord är mycket skrämmande och barnets rädsla och oro inför ensamhet, rädsla att det ska hända andra viktiga personer något, oro i sociala sammanhang kan i vissa fall övergå till en ångestproblematik. Man kan säga att när oro och ängslan tar över vardagen och börjar styra barnets beteenden har det blivit en ångestproblematik. Vanligen vill barnet undvika saker, situationer och människor som väcker obehag och utvecklar strategier för att undvika och hantera. 

 

En del känner ångest nästan hela tiden utan att precis veta vad som oroar och skrämmer medan andra får plötsliga och intensiva attacker av ångest. En del utvecklar ritualer som tvångsmässigt måste utföras för att hålla ångesten i schack och andra kan utveckla självdestruktiva beteenden. 

 

Märker man som vuxen att barnet har ångest bör man hjälpa barnet att mildra och förstå sig på sin ångest. Att undvika obehag är ingen hållbar strategi i längden utan egentligen något som bara förstärker och fördjupar ångestproblematiken. Det kan hjälpa att inledningsvis förklara för barnet att det är kroppen som spökar, som sänder ut för starka signaler som hjärnan svarar på och att vår hjärna faktiskt inte vet vad som är rätt och fel utan ibland blir rädd för saker som inte är farliga. Så det som känns i kroppen när vi får ångest är egentligen felsignaler från hjärnan. Det är också viktigt att veta att ångest är inte farligt. Det kan kännas som att man ska dö eller bli tokig men det kommer inte att hända. Prata mycket om det som känns i kroppen och katastroftankar som barnet får. Hjälp barnet att reflektera och förstå sig på vad som triggar ångest och hur hen kan lära sig att hantera olika situationer. Se gärna till att barnet inte utsätts för stressfyllda situationer med för höga krav vilket ökar ångestnivån. Träna avslappning och andning. Beröring och värme är mycket effektfullt så gärna lite massage, ett varmt bad osv. Försök också att trötta ut barnet med fysisk aktivitet.

 

Ibland behöver barnet hjälp från någon professionell. Var finns det hjälp?

Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) är dit ni ska vända er när ni inte längre kan hjälpa barnet .