Självmordets barn

Att leva kvar utan svar

Tecken på trubbigt våld mot bålen med brott på revbenen på båda sidor, bröstbenet, kotpelaren och bäckenet, och skador på hjärtsäcken, hjärtat, lungorna, den stora kroppspulsådern, mellangärdesmuskeln och levern

Kategori: Sofie skriver

 
Jag ritade en människokropp på ett papper en gång. Det kan ha varit ett par år efter att jag läste protokollet första gången. För att verkligen förstå vad det var jag läste så ritade jag kroppen på pappret, och sen ritade jag kryss överallt där protokollet sa att det var en skada.

Nu låg kroppen där på bordet istället för att ta hand om mig

Det blev många kryss på pappret.

Nu låg kroppen där på bordet istället för att ta hand om mig. Hjärtat som nu var trasigt kunde inte längre pumpa blod och ge barnen kärlek. Lungorna som tidigare hade brustit ut i förfärlig sång kund inte längre ge luft till att säga till barnen hur älskade de var. Levern kunde inte längre ta hand om vinet som dracks tillsammans med vänner över en middag.

Det minsta jag behövde i mitt liv var kryss på ett pappet. 

Kommentera inlägget här: