Den svåra vreden.

 

Det som stannar kvar hos mig efter alla möten med anhöriga är den oerhörda vrede som självmordshandlingen skapar. Smärtan av att bli övergiven, lämnas kvar utan svar, väcker så mycket ilska. Och framför allt tycks det vara vuxna runt efterlevande barn som känner stark vrede i all vanmakt och förtvivlan. Helt begripligt och rimligt. De blir ju lämnade med ett övermäktigt ansvar, sorg och ibland omgivningens skam eller skuldbeläggande. Det är ju så orättvist att de måste ta hand om, ordna upp och sörja för utan att ha haft en chans att påverka det medan deras anhöriga levde. De vuxna som lämnas kvar får ett livslångt ansvar för barnen som blev närmast anhörig till någon som tagit sitt liv. Men hur mycket smärta, sorg, bekymmer och vrede detta än skapar funderar jag ofta över hur detta blir för barnen.

 

Barnen känner ju vuxenvärldens vrede. De känner att deras Mamma eller Pappa var svikare, oansvariga, själviska. Ingen vill tala om det fina hos en person som tog sitt liv. Handlingen överskuggar allt det goda och vackra. Handlingen överskuggar kärleken, sorgen och minnena. Inte sällan får det efterlevande barnet höra om detta också. Många barn beskriver just det. Hur de är de enda som försvarar och skyddar den döda. Hur blir det för barnet? Hur ska barnet orka med vuxenvärldens fördömande, skuldbeläggande och vrede? Naturligtvis är det inte alltid såhär men ofta hör jag just om den där ilskan. En del vuxna tycks till och med tro att barn orkar höra eller bära det. Det gör barn inte. Barn är lojala och älskar sina föräldrar genom så mycket. Vreden som vuxna runt omkring känner skapar ensamhet omkring barnet. Det normala sorgearbetet får inte rum. Barnet måste förhålla sig till de vuxnas känslor. 

 

Vad tar barnet vägen?

 

Här förstår jag att samhället ibland måste hjälpa till mycket mer. Vuxna, efterlevande föräldrar, partners, släkt och vänner behöver hjälp med sin sorg, smärta och vrede och barnet behöver hjälp med sin sorg, längtan och kärlek. Vi måste se till att alla får hjälp att uttrycka det den behöver och att barnen är skyddade. Familjer som drabbas av suicid kan inte förväntas klara det på egen hand. 

 

Barn kan inte bära vuxnas vrede och den får inte så bli så svår att man inte kan tala om den.