Reflektion 1 (Maria)
Kategori: Maria skriver

Obduktionsprotokoll. Varför startar vi den här bloggen med något så brutalt, så smärtsamt, och så utlämnande som ett protokoll från Cecilias obduktion?
Sofie var 14 år och mamma Cecilia var 35 år när deras vägar skildes för alltid. Deras liv som hade varit tätt sammanflätade löstes upp i ett enda slag. Sofie var Cecilias första barn. En dotter, en vän, en pelare. Sofie var många saker för sin mamma. Det är ofattbart och djupt orättvist när ett barn mister en förälder. När det är till följd av ett självmord är det obeskrivbart till den grad att det uppstår en tystnad.
Det här är berättelse om tystnad och om rädsla. En berättelse om en oförmögen vuxenvärld och ett barn i sorg, saknad och utan svar. När barn är närmast anhörig till en förälder som tar sitt liv tycks vi sakna karta, riktning och verktyg . Som professionella trevar vi oss fram. Bemötandet blir inte sällan bristfälligt, avvaktande och klumpigt. Inte för att vi inte känner medkänsla eller ansvar utan för att vi egentligen inte riktigt vet hur. Situationen är så skrämmande så att vi närmar oss barnet på fel sätt. Vår egen rädsla inför barnets sorg hämmar mötet och våra försök att stödja och trösta.
I mitt arbete som handledare och utbildare talar jag ofta om psykisk ohälsa och suicid. Jag har noterat att den här gruppen barn är nästintill bortglömd som anhöriggrupp. Vi vuxna förstår säkert att de har behov av stöd, samtal och bearbetning men kanske blir det för svårt, för oss. Vi vågar inte fråga, benämna eller beröra. Kvar blir barnet med alla frågor, alla känslor och tankar utan den vuxnes stöd, varsamma undringar och varliga handlingar.
I vår blogg vill vi berätta, förklara, utbilda och ge verktyg. Är du förälder, närstående, kompis eller vuxenvän kan du få råd och stöd i hur du ska närma dig och finnas för någon som mist sin förälder genom suicid. Är du polis, socialarbetare, vårdpersonal eller liknande försöker vi ge vår syn på dina utmaningar och verktyg att klara av dem.
I Sverige är det ett barn om dagen som mister en förälder till följd av suicid.
Eva säger:
Viktigt arbete ni gör. jag träffar barn varje vecka i mitt arbete som barnombud på en psykiatrisk klinik, som lever med en förälder som gjort ett el flera suicidförsök och ibland har de lyckats. Tycker mitt arbete är det viktigaste jag gjort