Självmordets barn

Förstå långsamt.

När vi ställs inför något oväntat och smärtsamt tar det lång tid att förstå. 

Ett besked om att en förälder inte finns mer är näst intill ofattbart för barnet. Att det sedan skett genom en egen utförd handling gör det hela bortom 

allt det barnet kan förstå.

Som vuxen ser vi i allt i ett enda slag, allt det barnet mist och för all framtid inte kommer att ha. Men barn är här, nu, idag. 

Det finns en anledning till att det mänskliga psyket förstår långsamt. Att det oväntade får slås bort och förklaras bort en tid. Chocken skyddar psyket från att gå sönder av smärtan och ångesten. Den hjälper barnets hjärna att forma nya strategier som vi kallar coping. Det är viktigt att förstå långsamt. Det finns ingen anledning att belasta barnet med det vi ser och förstår. Det finns ingen anledning att skynda, pressa eller kräva att barnet tar in information eller förstår som vi vill.

Alla känslor är normala. Vrede över byxor som inte hittas, maträtter som inte smakar som de ska, kan vara lika normala som oändligt massa tårar eller stumhet och tystnad. Barns närvaro och förmåga att vara i nuet är unik och därför kan både skratt, lek och och fortsätta som om ingenting har hänt också vara helt normalt. Låt barnet få uttrycka det som finns inom dem och bestäm inte över stämning, aktiviteter eller på vilket sätt de får uttrycka sin sorg. Barnet förstår genom att leva vidare i vardagen. 

Sannolikt tar det många år för ett barn att förstå vad en förälders självmord innebär för dem. Med åren införlivas kunskap, nya strategier men också en livslång saknad. Förstå långsamt innebär för en del att aldrig acceptera att föräldern tog sitt liv men att lära sig att förhålla sig till det. För andra kan det innebära en bearbetning, acceptans och en punkt. 

För att barnet ska kunna få förstå långsamt behövs en omgivning som ger kunskap när barnet frågar efter den men också accepterar om barnet inte gör det.

Föräldrar fyller behov. Att lära sig leva utan föräldrar går långsamt.