Reflektion 4
Kategori: Maria skriver
Skulden
Vi skriver ju för att upplysa, berätta och utbilda. Oundvikligen hamnar vi i dessa svåra frågor om skuld och ansvar. Enligt de allra flesta professionella är inte självmord en handling man väljer och en person som tar sitt liv har sannolikt svårt att känna, tänka eller förhålla sig till något annat än den enorma smärta som finns. Självmord som en rationell handling där personen överväger konsekvenser och följder känns orimligt och oetiskt att tänka. Dagligen hör jag fördomar om självmord och när personen inte finns i liv får omgivningen hantera dessa frågor. I värsta fall de barn som är närmast anhörig till den avlidna.
Några fördomar jag hört som både är felaktiga, stigmatiserande och kränkande:
”Personer som pratar om att ta livet av sig kommer inte göra det, de vill bara ha uppmärksamhet”
”Man ska inte stoppa någon som har bestämt sig”
”Man kan inte stoppa någon som har bestämt sig”
”Självmord är en aggressiv och egoistisk handling”
”Föräldrar som tar livet av sig älskar inte sina barn”
Vi människor är sårbara på olika vis och klarar livets utmaningar, påfrestningar och skiftningar olika bra. En del upplever tidigt en psykisk ohälsa och får använda en del av livet till att balansera ångest och nedstämdhet. Andra kanske upplever psykisk smärta i samspel med andra och känner sig rädd för ensamhet och separation. De flesta som dör till följd av självmord är nedstämda eller deprimerade. Det bekymmersamma och ibland mycket allvarliga med psykisk ohälsa är att vår självbild, självkänsla och självmedkänsla påverkas. Ofta åt det negativa hållet. Samtidigt påverkas vårt sätt att tänka, minnas och förstå. Även känslorna blir annorlunda inför sig själv och ibland omvärlden. Ett självmord är inte ett val utan en konsekvens av detta.
Frågorna till efterlevande barn kan väcka skuld och utkräva orimligt ansvar. Barn kan inte förklara sin förälders mående och handlingar. Barn behöver få känna att vuxna lyfter bort skuld och ansvar. För ingen kan svara på frågan varför. Och inget barn ska få frågor om varför, hur samt omvärldens värderingar och attityder om självmord. Sorgen är tillräcklig att bära.
Som vuxna kan vi få skuld över att inte räcka till. Känna skam över att ha handlat känslomässigt och inte stått ut med barnets vrede, sorg och beteenden. Känn medkänsla med dig själv som vuxen.
Skulden skymmer sikten och hindrar hoppet.
Skulden väcker vanmakt och otillräcklighet. Släpp skuld och stå ut med att ibland inte räcka till. Pröva igen, försiktigare och med andra ord. Tröst uppstår när du finns kvar.
