Självmordets barn

Att leva kvar utan svar

Reflektion 12

Kategori: Maria skriver

En mors sorg

Klart sorgen satt sina spår. Hon berättar en berättelse om en dotters liv som blev allt för kort. Jag försöker förstå hur hon levt vidare. Hon berättar om ensamheten, skulden och vreden. Jag fastnar extra för ensamheten. Hur samhället inte har krisberedskap för familjer som mister sin anhörig till följd av ett suicid. Hur tyst det blir. Endast de allra närmaste finns där. Men var är alla vi professionella och varför är vi inte mer tränade att bistå här? Och hur svårt det än blir att höra hennes sorg så blir det ännu svårare när jag tänker på barnen. Mamman kunde ändå söka kunskap och hitta ett sammanhang med andra som upplevt detsamma men hur blev det för barnen. 

Efterlevande familjer behöver hjälp och vi professionella behöver kunskap, resurser och redskap. Arbetet med vårt utbildningsmaterial känns mer angeläget än någonsin. 

Ett barn om dagen mister sin förälder till följd av självmord. 

Kommentera inlägget här: